BIG RES7 UPPLÖSNINGSTAVLA 10-100 LINJER/MM

Testa själv din utrustning, ny-införskaffade objektiv med mera !
Dubbelsidig för såväl analogt som digitalt !

"Digitala sidan" är en ISO12233-tavla, som är graderad upp till 2400lp/bildhöjd. Denna används bland annat av vissa "Digital-foto-tidningar" för tester. Kameran positioneras mitt för centrum och så att "bildhöjden" precis stämmer med höjdmarkeringarna på tavlan. "Bildbredden" bestäms av sensor-formatet, markeringar finns för : 1:1, 4:3 och 3:2. Vid behov av högre "limit" än 2400lp/bildhöjd dubblar du bara fotograferings-avståndet. (Vid utvärdering skall då också tavlans tryckta värden dubblas.)
Ett annat alternativ är naturligtvis att använda den "analoga" sidan.

"Analoga sidan" är en traditionell upplösningstavla graderad från 3,2 till 100 lp/mm. Matt kartong i storlek ca: 22x32 cm. Används på 40x objektivets brännvidd för att få upplösningen i linjepar/mm. (Zoom objektiv= 40x den inställda brännvidden.)

Detta ger ett fotograferingsavstånd på : 1,12m. för 28mm:s objektiv, 2m. för 50mm, 3m. för 75mm. o.s.v.

Fördelen är att detta ger ett ganska realistiskt fotograferingsavstånd (Istället för ISO12233-tavlans cirka 40cm....), bra felmarginal och repeterbart resultat. Kontrasten mellan tavlans vita och svarta streck är ca. 1:20.

Upplösningstavlan är försedd med:
*Linjemönster, horisontellt och vertikalt, från 3,2 lp/mm till 100lp/mm.
*Stegrande linjemönster, ett horisontellt och ett vertikalt, 10 till 100lp/mm.
*Siemens-stjärna för snabb utvärdering av upplösningen och som fokuseringshjälp.
*Skärpedjups-skala i cm, används med tavlan vinklad på avstånd av 20x brännvidden.
*Gråskala för t.ex. kontroll av exponering, kontrast och för att ge en uppfattning om tonfördelning, separation och "bildmässighet".
*Reduktionsskala, antingen för att kompensera för avvikande avstånd eller så att det går att kontrollera att fotograferingen skedde på 40X.
Även baksidan är försedd med linjemönster, grafiska figurer, siemensstjärna och annat.

Lite tips för användning:

Att utföra rättvisande tester ställer höga kunskapskrav på testaren
(ibland ser man "intressant" utförda tester i fototidningar...).

För att t.ex. testa ett objektiv så kan man montera objektivet i bänk och utvärdera "luft-bilden" med ett högklassigt mikroskop.

Att "dokumentera" objektivtesten ställer omedelbart till problem, genom att "ta bilder" så testar man ett system: testtavlans kontrast, belysningens styrka och färgfördelning, objektivet, fokuseringsnogrannhet, vald bländare, optik/kamera/bildplanets parallellitet, filmplanhållning/sensorpositionering, film, filmframkallning o.s.v.

Om det inte är hela systemet man skall testa så blir det många variabler att försöka ha kontroll över.